Millans Värld

Jag har funderat en del kring svartsjuka! Vad beror den den på, jag menar den svartsjuka som uppstår då den personen helt o hållet måste kontrollera sin partner på alla plan och i allt!!?? Är det ett kontrollbehov av en osäker människa eller vad????

Svartsjuka leder ingenvart mer än till tråkigheter, bråk, bitterhet och inte har något gott med sig alls!

Jag kan förstå en person som är svartsjuk om tilliten i ett förhållande har raserats pga  otrohet men samtidigt om man har pratat igenom "misstaget" (otroheten) och den bedragna parten har valt att förlåta så har man ju gjort det för att man vill gå vidare i ett förhållande för att man älskar den andra parten, man trivs ihop man har ett liv ihop osv.
Om man blivit bedragen så har man egna val att göra, gå vidare själv eller stanna kvar, förlåta och aldrig mer älta otroheten. Visst kan jag förstå att man är naggad i kanten efter en otrohetsaffär men man måste läka sig själv innan man förlåter då är det lättare att gå vidare utan att man drabbas av galna svartsjukedraman i livet.

Väljer man att gå vidare själv så får man INTE ta med sig det gamla "misstaget" in i ett nytt förhållande och TRO att den nya parten också kommer att vara otrogen!!! Det är farligt, då tror jag inte att man är redo för ett nytt förhållande.
En kompis till mig har varit otroligt svartsjuk på sin sambo trots att det inte fanns anledningar. Han har aldrig varit otrogen eller smusslat med andra brudar. Han hade tjejkompisar men dom smusslade han inte med/om utan presenterade henne för alla dom och hon för dom, inga problem. Hon var ändå så otroligt sjukligt svartsjuk och idag flera år senare så har det givetvis släppt men då säger hon till mig när vi pratade om det att känslan av svartsjuka är så sjukt att de knappt går att förklara. Hon visste o kände att det var helt galet att ara svartsjuk men många gånger var känslan av svartsjuka så mycket starkare och hon kunde inte kontrollera den.

När hon blev så otroligt svartsjuk och "började bråka" och ställde sin sambo en fråga oftast om någon annan tjej och fick ett svar så var hon inte nöjd! Hon ältade o ältade till han var så less och ledsen så han gav de svar hon ville ha, ex att han tyckte den andra tjejen var snygg, hade stora/fina bröst, eller något annat som min kompis inte tyckte sig ha. När hon fått de svar hon ville höra så fortsatte hon en ny disskussion varför han tyckte de och gav sig inte förrän hon fått "rätt" svar. Hon höll på tills hon var alldeles slut och utmattad, söndergråten och nedbruten och hennes sambo likaså.

Detta har jag tänkt på, jag tror inte att det är typiskt tjejer som agerar så här men varför??? Är det osäkerhet, självkänslan, eller vad???

Jag tror att i ett sunt förhållande existerar inte otrohet, vilket iof är olika hos vaje individ. Det jag klassar som otrohet är inte det för någon annan. För en del ä rotrohet redan på de stadie där det endast existerar i huvudet. I tankarna, att ens partnes tycker en annan kille/tjej är het/snygg osv För andra är det bara en fysisk aktion, när något händer fysiskt.

Internetflirtar då? SMS-flirtar? Är det orohet?? På sätt o vis kan jag tycka det för du ger ju inviter och delar med dig av fantasier till en annan människa som egentligen borde vara ens partner, tycker iaf jag. Det är ett fiskeri på bekräftelse av en annan männsika än den du valt att leva ditt liv med.
Jag tycker att de som gör så mot sin partner inte är ärliga och faktiskt genom att inte tala om vad det gör "på sidan om" är otrogna för att de inte kan/vill tala om det för partnern. Att skylla det på att man har en svacka i förhållandet eller att det är struligt köper iaf inte jag. Då gör man något åt det o speciellt om man är SÅ insiktsfull att man förstått o vet att det är stormigt i förhållandet. Kämpa o red ut eller gå!

För mig? Ja, jag sätter inga punkter för vad som är otrohet för mig. Det tror jag visar sig om det händer vilket det förhoppningsvis inte gör! Jag tryggar mig själv genom att tänka på att min partner faktiskt älskar mig och faktiskt gjort ett val att leva med just mig och vill vara med mig. Jag hoppas också att man ska vara ärlig och ha mage nog att tala om att man strulat till det för sin partner. Hämnd tror jag inte på!

Den känslan när man anar att ens partner inte är ärlig är hemsk!!!!!! När man ser förändringar i beteendet som ger en känsla i magen att nu är något inte riktigt som det ska. När man upptäcker små vita lögner eller när det försäger sig, FY FAN!!! Det är hemskt och jag vill inte vara med om det igen!

De killar och tjejer då som klär sig rollen som "homewreckers" då??? Vad tänker de med?? Hmmm går de in medvetet i ett förhållande med någon som de vet har en partner som väntar hemma då idiotförklarar jag dom. Vet de inte de då idiotförklarar jag partnern som lurar partnern hemma OCH den "nya"!!! Men de som med medvetenhet skiter blanka fan i partnern på hemmaplan är....ja, jag finner inga ord för deras beteende!